Denna skämtsamma mening passar tyvärr fortfarande in på många människor i dag….

Har du någonsin undrat varför vissa människor verkar vara unga för evigt, medan andra ser ganska gamla ut vid 33 års ålder? Är det ett naturfenomen, ett ärftligt anlag eller finns det andra faktorer?

Vad sägs om att säga att det till 80 % ligger i våra egna händer?! I artikelbilden använde vi ett flagrant exempel, Chuando Tan fotografen och modellen är verkligen imponerande, vid 57 års ålder ser han bättre ut än många 25-åringar … Visst har han goda gener, men om han hade druckit, rökt och ätit dåligt (förutom regelbunden träning) skulle han säkerligen inte se ut så här i dag!

Hela hemligheten, oavsett om man eller kvinna, ligger i de fria radikalerna och deras effekt på vår organism. Deras närvaro avgör om vi åldras snabbt eller långsamt. Det är inte så att du kan vrida tillbaka klockan, men från 25 års ålder och framåt är det upp till dig om du ser ut som 50 när du är 40 eller vice versa. Kost- och levnadsvanor är avgörande.

Men låt oss ta itu med processen med cellåldrande och hur man stoppar den.

I och med uppkomsten av flercellighet och den därmed sammanhängande differentieringen av cellerna i könsceller och somatiska celler, uppstår en åldrandeprocess för de somatiska cellerna, vilket leder till att cellerna och den flercelliga organismen dör. Keimceller (ägg- och spermieceller) är potentiellt odödliga, dvs. de kan fortsätta att dela sig i all oändlighet. Vid ogynnsam miljöpåverkan visar dock även dessa celler tecken på åldrande, som dock kan elimineras under gynnsamma förhållanden.

Man har upptäckt att det under elektrontransporten i andningskedjan kan bildas peroxidjoner (O2-) som via väteperoxid bildar aggressiva fria radikaler. Radikaler är organiska eller oorganiska föreningar med en eller flera oparade elektroner. Eftersom de försöker fånga upp elektroner för att få kompletta par igen är de mycket reaktiva. Dessa radikaler förstör proteiner, lipider och DNA. Med åldrandet ökar deras antal och leder till att ATP-produktionen begränsas.
Den beskrivna åldrandeprocessen verkar vara en följd av energibrist i organismen, där mitokondrierna är inblandade. Man har funnit att sjukdomar i nervsystemet, t.ex. Parkinsons sjukdom, har sin orsak i otillräcklig energiproduktion i vissa nervceller.

Studier på mänskliga och animaliska celler har visat att enzymer i åldrade celler endast har 25-50 procent av sin aktivitet. I experimentet med treåriga råttor (jämförbart med en 90-årig människa) var 30-50 % av alla proteiner oxiderade och därmed skadade. Lipiderna var också icke-funktionella och till och med mitokondriernas och cellkärnans DNA uppvisade mutationer. I mitokondrierna bildas fria radikaler (atomer, molekyler eller joner med en oparad elektron) under cellandningen. De är särskilt reaktiva och fäster sig vid många livsnödvändiga ämnen. Deras antal ökar med åldern.

De fyra viktigaste källorna till fria radikaler:

• Interna produkter: Vår kropp producerar ständigt fria radikaler som en biprodukt av normala metaboliska funktioner.
• Miljön: Luftföroreningar, cigarettrök, smog, sot, bilavgaser, giftigt avfall, gödningsmedel, insektsmedel, bakgrundsstrålning, droger och dålig överbehandlad mat kan producera fria radikaler.
• Stressfaktorer som trauma, medicinering, sjukdom, infektion och stress kan driva på kroppens produktion av fria radikaler.
• Kedjereaktioner: När en fri radikal stjäl en elektron för att återställa balansen skapar den nya fria radikaler i den tidigare stulna molekylen. I många fall kommer denna fria radikal sedan också att försöka stjäla en elektron.

”Stoppa den oxidativa processen med antioxidanter“

Vad är antioxidanter?

Antioxidanter skyddar mot så kallade fria radikaler. Å ena sidan bildas dessa fria radikaler av kroppen själv under olika ämnesomsättningsprocesser, å andra sidan bildas de av skadliga yttre påverkan som cigarettrök, miljögifter eller UV-strålning från solen.
Om det finns för många fria radikaler i vår kropp uppstår så kallad ”oxidativ stress”. Detta sägs bidra till sjukdomar som åderförkalkning, hjärt- och kärlsjukdomar, artrit och cancer och får även huden att åldras snabbare.
Oxidation kan till exempel observeras på skurna äpplen – de blir bruna. Den som sprutar citronjuice på äppelskivor kan se att antioxidanten C-vitamin förhindrar denna oxidation: de behåller sin naturliga färg.
I regel har vår kropp ett väl fungerande skyddssystem som håller fria radikaler i schack. Antioxidanter fungerar vanligtvis inte isolerat utan i samverkan med andra antioxidanter (antioxidantnätverk). Enskilda vitaminer (B2, C- och E-vitamin) och mineraler (selen, zink) är komponenter i detta system.

Antioxidanternas ursprung:

1. Bildas i kroppen (t.ex. enzymer, hormoner, metaboliska produkter).
2. Tillförs externt med livsmedel (t.ex. grönsaker, olivolja, frukt, nötter).

Til 2: Antioxidanter från livsmedel är till exempel:

• Vitamin C och E
• Selen eller sekundära växtämnen
  (t.ex. polyfenoler, betakaroten, OPC (resveratrol), flavonoider (te), lykopen (i tomater), antocyaniner (rödkål, körsbär, fläder, fläderbär, aronia, haskapbär, maqui), zeaxantin (spenat, paprika), klorofyll (i spenat, sallat, vetegräs, spirulina) eller allicin (i vitlök)).

De röda och gula växtpigmenten betalainer (betacyaner och betaxantiner) diskuteras också allt oftare. Dessa finns t.ex. i rödbetor, gulbetor, mangold med färgade stjälkar och färgade kaktusfrukter. Man vet dock inte mycket om deras näringsmässiga och fysiologiska effekter och deras biotillgänglighet.

Viktigt för kosten:
Mycket växtbaserad och varierad mat!

Vad ligger bakom reklamen för antioxidanter?

Antioxidanter neutraliserar s.k. fria radikaler och antas därför bidra till att minska åldrandeprocessen och risken för sjukdomar. Studierna är dock inte lika tydliga. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har granskat studierna om antioxidanternas skyddsfunktion och konstaterat att uppgifterna om många ämnen inte är vetenskapligt hållbara. Endast ett fåtal uttalanden om skyddet mot fria radikaler (oxidativ stress) är godtagbara. Dessa inkluderar påståendet för zink, selen samt vitamin C, E och B2 att de bidrar till att ”skydda cellerna från oxidativ stress”.

Även denna mening är tillåten: ”Olivoljepolyfenoler hjälper till att skydda blodfetter från oxidativ stress”.
Det har inte bevisats att isolerade antioxidanter i form av kosttillskott (eller i ACE-produkter med betakaroten, C- och E-vitamin) skyddar mot sjukdomar som åderförkalkning, hjärtinfarkt, slaganfall, artrit eller cancer, eller stoppar åldrandeprocesser i betydelsen anti-ageing.

Polyfenolrik olivolja verkar vara det bästa medlet…

… särskilt om du, som vår favorit Chuando Tan, inte har ett överflöd av antioxidanter att falla tillbaka på, som de som finns på ett asiatiskt bord. Idrott och motion gör resten, eftersom en fetttung kropp ökar risken för inflammation och därmed också uppkomsten av fria radikaler. Men hans exempel bör tjäna till att visa alla andra vad som är möjligt och vad vi själva kan uppnå genom personligt ansvar.